Krönika: Det där med att ha studerat klart
Längtan. Oro. Nyfikenhet. Ångest.
Well, det är många känslor som drabbar en när man tänker på framtidens äventyr.
Man kan även välja att se på framtiden som en osäker tid, men jag väljer att se
på framtiden som något positivt.
Jag har lärt mig genom mitt 22 åriga liv att allt löser sig till slut. Det finns ingenting som inte löser sig, allt brukar bli bra i slutändan. Det är bara den där vägen till det där bra slutet som är oviss och ångestfylld. Men allt löser sig, jag vet det. Kanske inte som du trodde att det skulle lösa sig, men tillslut så löser det sig iallafall.
Jag har nu studerat i 3 år och 5 månader. Jag har en kandidatexamen i Medier- och kommunikationsvetenskap bakom mig och läser nu några extra kurser inom Digital Design för att bredda min kompetens ytterligare. Jag tänkte på min examensdag att jag inte kände mig helt klar med min utbildning, jag saknade några delar som jag gärna hade velat kunna skriva upp på CV;et när det på riktigt var dags att söka jobb. Ska det verkligen kännas så efter en utbildning? Well, ibland blir det rätt och ibland blir det fel. Jag har en klasskompis ifrån Medier- och kommunikationsvetenskap som också tog samma kandidatexamen som mig i början på sommaren 2015, och idag pluggar hon till sjuksköterska. Det blir inte alltid som man tänkt sig, eller hur. Ibland måste man anpassa sig efter den realistiska arbetsmarknaden, samtidigt som man alltid ska ha kvar drömmen om sitt drömjobb. Det tycker iallafall jag, för drömmer man inte om något så tror inte jag man blir så lycklig.
Just nu i mitt pluggliv så känner jag mig dock ganska värdelös. Jag virvlar runt i en grå vardag där jag inte känner att jag gör någonting för världen. Jag söker frenetiskt jobb på alla möjliga olika jobbsajter, allt från butiksäljare till biljettkontrollant. Det är inga yrken jag har studerat till att kunna jobba med, men ibland får man helt enkelt anpassa sig efter den tid som råder. Det är både bostadsbrist och även svårt att få det där ”drömjobbet” man studerat till i över 3 år. Jag försöker anpassa mig och gör det bästa jag kan. Jag vill så gärna jobba. Jag är redo nu! Jag var 18 år när jag började studera på Högskolan och flyttade ifrån min familj i Borås. Jag flyttade över 15 mil bort från dem för att utveckla mig själv och bli en självständig vuxen människa. Nu sitter jag här, snart 3 och ett halvt år senare och jag vet vad jag vill – jag vill hitta ett jobb där jag kan bidra med min jobblängtan, min kreativitet och min vilja att skapa en bra service. Vad detta jobb är ännu vet jag inte, men jag hoppas att jag snart får veta.
Med ledarskapsbakgrund då jag varit dansledare för barn i över 2 år, färdigutbildad, svensk och engelsktalande, och har en jävla envishet så hoppas jag att arbetsmarknaden är redo för mig. För jag är redo för jobb. Allt löser sig tillslut.
